Valdramatik från första parkett
När Hillary Clinton besökte ett universitet här i San Diego nyligen anmälde jag mig som frivillig för att hjälpa till under evenemanget. Det var en upplevelse. De sju tusen åhörarna var som i extas när Hillary klev på scenen och det kändes mer som en rockkonsert än ett valmöte, skriver Victoria Rhodin, utbytesstudent i San Diego.
De senaste veckorna har primärvalet varit det stora samtalsämnet här i San Diego. Man har knappt kunnat ta sig fram på campus utan att snubbla över kampanjvolontärerna som dag efter dag delar ut flygblad, klistermärken och skyltar med ”sin” kandidat.
Hillary Clinton besökte ett universitet här i San Diego för en vecka sedan. Mitt universitet, UCSD, anses vara för Obama-vänligt för ett besök av Clinton. Jag ville förstås inte missa en chans att få se en del av valdramatiken på nära håll, så jag och min amerikanska kompis Kristin anmälde oss som frivilliga att hjälpa till under evenemanget. Det var en upplevelse. Att se en politiker som Clinton några dagar innan valet och den respons hon får av publiken är svårt att jämföra med den uppmärksamhet politiker får hemma i Sverige. De cirka sju tusen åhörarna var som i extas när Hillary äntligen klev på scenen och jag kände mig mer som på en rockkonsert än på ett valmöte.
Så kom äntligen tisdagen den 5:e februari, Super-Tuesday som den kallas här. Dagen då vi skulle få veta vem som skulle bli de respektive partiernas kandidat. Nu blev det inte riktigt så; valutgången var mycket jämn och kampen om nomineringarna kommer att fortsätta ett tag till.
Aldrig har väl ett primärval fått så stor uppmärksamhet som årets upplaga. Det känns i luften att det här är ett viktigt val. De amerikaner jag diskuterat valet med verkar väl medvetna om omvärldens negativa bild av den nuvarande presidenten och hans utrikespolitik och många verkar redo för förändring. Valet 2008 är spännande på många sätt. USA kan för första gången få en svart president. Eller en kvinnlig sådan. Även om jag hört en del kommentarer här i San Diego om att landet inte skulle vara redo för det så verkar många tycka att det är ganska spännande att det gamla mönstret kan komma att brytas.
Det är helt enkelt mycket som står på spel i det amerikanska presidentvalet 2008. Nästa president kommer att få jobba hårt för att återskapa förtroendet både hos de egna medborgarna och hos omvärlden. Den kommande presidenten kommer att få arbeta i en utrikespolitisk uppförsbacke för att återskapa USA:s position som världens främsta demokrati. Nästa president bör vara beredd på detta och dessutom ha förmågan att kunna visa förståelse för andra synsätt än sitt eget. Oavsett vilka kandidater som de respektive partierna väljer kommer tiden fram till den 8:e november vara både spännande och intressant och jag ser fram emot att följa utvecklingen på nära håll.
Victoria Rhodin
De senaste veckorna har primärvalet varit det stora samtalsämnet här i San Diego. Man har knappt kunnat ta sig fram på campus utan att snubbla över kampanjvolontärerna som dag efter dag delar ut flygblad, klistermärken och skyltar med ”sin” kandidat.
Hillary Clinton besökte ett universitet här i San Diego för en vecka sedan. Mitt universitet, UCSD, anses vara för Obama-vänligt för ett besök av Clinton. Jag ville förstås inte missa en chans att få se en del av valdramatiken på nära håll, så jag och min amerikanska kompis Kristin anmälde oss som frivilliga att hjälpa till under evenemanget. Det var en upplevelse. Att se en politiker som Clinton några dagar innan valet och den respons hon får av publiken är svårt att jämföra med den uppmärksamhet politiker får hemma i Sverige. De cirka sju tusen åhörarna var som i extas när Hillary äntligen klev på scenen och jag kände mig mer som på en rockkonsert än på ett valmöte.
Så kom äntligen tisdagen den 5:e februari, Super-Tuesday som den kallas här. Dagen då vi skulle få veta vem som skulle bli de respektive partiernas kandidat. Nu blev det inte riktigt så; valutgången var mycket jämn och kampen om nomineringarna kommer att fortsätta ett tag till.
Aldrig har väl ett primärval fått så stor uppmärksamhet som årets upplaga. Det känns i luften att det här är ett viktigt val. De amerikaner jag diskuterat valet med verkar väl medvetna om omvärldens negativa bild av den nuvarande presidenten och hans utrikespolitik och många verkar redo för förändring. Valet 2008 är spännande på många sätt. USA kan för första gången få en svart president. Eller en kvinnlig sådan. Även om jag hört en del kommentarer här i San Diego om att landet inte skulle vara redo för det så verkar många tycka att det är ganska spännande att det gamla mönstret kan komma att brytas.
Det är helt enkelt mycket som står på spel i det amerikanska presidentvalet 2008. Nästa president kommer att få jobba hårt för att återskapa förtroendet både hos de egna medborgarna och hos omvärlden. Den kommande presidenten kommer att få arbeta i en utrikespolitisk uppförsbacke för att återskapa USA:s position som världens främsta demokrati. Nästa president bör vara beredd på detta och dessutom ha förmågan att kunna visa förståelse för andra synsätt än sitt eget. Oavsett vilka kandidater som de respektive partierna väljer kommer tiden fram till den 8:e november vara både spännande och intressant och jag ser fram emot att följa utvecklingen på nära håll.
Victoria Rhodin
upplagd av Utbyteskorren @ 08:47
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida