Ensamt vara student i världsmetropol

Det går inte att tröttna på Londons liv, rörelse och kulturella utbud. Men livet som student är mycket mer ensamt här än i Sverige. Man måste vara stark, ha tålamod och ta alla chanser till socialt umgänge, skriver Niclas Öhrn, utbytesstudent i London.

Författaren Samuel Johnson sade en gång i tiden; "when a man is tired of London, he is tired of life". Enligt min åsikt passar denna beskrivning in perfekt på EU:s mest internationella metropol. I en stad där hela Sveriges befolkning får plats finner man liv, rörelse och ett enormt utbud av allt från kultur till kulinariska upplevelser.

Vid ankomst upptäckte jag dock snabbt att Londons studentliv är långt från vad man är van vid hemma i Sverige. I denna storstad på närmare nio miljoner invånare är man betydligt mer anonym och en av väldigt få svenska studenter. Här finns det heller inga lättidentifierade studenter i färgglada overaller som dricker burköl och sjunger allsång. I svenska termer brukar oftast insparksveckan bestå av aktiviteter och festligheter, där temat är gemenskap. Här bestod de första dagarna av några timmars information om skola, utbildning och Londons frestelser. Dessa fick man dock ta sig an på egen hand. En eftermiddag i bowlinghallen och ett så kallat "boat-party" erbjöds dock. Av de flera hundratals utbytesstudenter på skolan var vi ett umgänge på ungefär tjugo personer som deltog i dessa aktiviteter. Det beskriver hur intresserade studenter i London är av att träffa nya människor.

Att vara utbytesstudent i London är lika med ensamhet. Men man får inte glömma stadens oändliga möjligheter. Här gäller det att vara stark och att ha tålamod, att sträcka ut en hand och att våga ta sociala chanser. Som resvan person såg jag detta mer som en spännande utmaning än en längtan tillbaka till Sverige. Överflödet av utbytesstudenter från USA och Australien resulterar i enorma grupperingar med gemensam kultur och "insider jokes". Enda sättet som ensam svensk är att ta första steget och bemöta flocken. Förhoppningsvis lyckas du också med att charma den. Detta har under de senaste månaderna visat sig vara en succé, och bekvämligheten i det utländska språket är definitivt en bonus för oss svenskar. Men i "the Residence Halls" som jag befinner mig i märks segregeringen tydligt. Amerikanerna sitter oftast klistrade framför TV:n och avnjuter ännu en avdankad komedi med Will Ferrell och utbyter händelser från ungdomsåren i high school. Utbytesstudenterna från Sydamerika, Spanien och Frankrike kämpar på så gott de kan med det engelska språket men föredrar självklart modersmålet.

Att bo i en brittisk studentkorridor är ungefär som att tillbringa en längre tid på ett lågbudgetvandrarhem i Östeuropa. Standarden är låg, inredningen äckligt brun och köket konstant ovårdat. Har man tur fungerar elementen, och internetuppkopplingen tar en tillbaka till 90-talets modem. För att vattnet ska rinna måste man hålla knappen nedtryckt och duschens flöde kan jämföras med när en man utför sitt naturbehov. Allt detta får man givetvis förbereda sig på när man väljer att bo i ett engelskt studenthem. En bonus är att mat försvinner spårlöst och att människor inte alltid kommer överens. Men det är också charmen med att bo på campus.

Niclas Öhrn