Inget är lagom i Mexico

I Mexico är allt mindre eller mycket mer än man förväntat sig. Som när strömmen gick och jag inte kunde laga mat – då öppnades dörren i huset mittemot och en äldre dam frågade om jag måhända ville ha lite middag, skriver Ida Fransson, utbytesstudent i Mexico City.

Den främsta anledningen till att jag åkte Mexiko för att plugga är att många säger att det ett varmt, vänligt, billigt och händelserikt land. Efter en månad här håller jag med. Jag och min pojkvän bor i ett stort hus med ett dussin andra utbytesstudenter från hela världen. Vi blir ständigt inbjudna till utflykter, middagar och fester av våra nyfikna mexikanska klasskompisar.
Min favoritutflykt hittills var en karneval vid havet där vi spanade på sälar, karnevalståg och fyrverkerier. På kvällen hyrde vi in mariachis (mexikanska folkmusiker) och dansade på stranden i solnedgången. Det här var den första utflykten vi åkte på som organiserats av mexikanerna själva och det kändes ovant att hänga med i deras till synes fullständiga kaos av viljor. Det var först när vi gett upp hoppet om att förstå hur en tacorestaurang en timmes bilresa bort kan vara så mycket bättre än den runt hörnet, eller hur en planerad heldag på stranden blev till en vild solnedgångsdans, som vi riktigt kunde njuta av vår semester.

Vi har redan fått flera prov på mexikanernas vänlighet. Första dagen i Mexiko tog vi en promenad for att lära känna vår stadsdel och lyckades självklart tappa bort oss. Vi blev räddade av ett vänligt äldre par som gladeligen besvärade sig med att köra oss hem. En annan dag gick strömmen i huset precis vid middagstid. Hungriga gick vi ut på gatan för att leta rätt på en öppen restaurang när en port öppnades i väggen mittemot och en äldre dam frågade om vi måhända önskade oss lite middag. Glada steg vi in i hennes kök och fick nachos med kött och friterade bananer till efterrätt. Mexiko är landet där allt som ser mörkt ut får de mest oväntade lösningar.

På det första mötet mellan oss utbytesstudenter sade en tjej att hon aldrig sett så många människor le mot varandra som i Mexiko. Med de orden fångade hon den känsla vi alla haft sedan vi kom hit; de som säger att det inte finns något land som är så levande som Mexiko kanske har rätt. Här är ingenting lagom; allt är antingen mycket mindre eller mycket mer än vad man förväntat sig, på ett stundtals frustrerande men samtidigt charmigt och underbart sätt.
Ida Fransson