Student i en skyddad värld

Som student på University of Connecticut har man allt fixat och klart. Ingen disk, ingen matlagning och inga räkningar att bekymra sig över. Amerikanska ungdomar behandlas som barn och tar inga svåra beslut själva.

Det är otroligt avslappnad stämning här på University of Connecticut. Allt är redan fixat och klart. Boendet och maten är betald fram tills sista tentan på terminen. Jag har inte diskat sedan jag åkte hemifrån. Det känns lyxigt att ha skickats tillbaka till gymnasieåldern och slippa fundera på elräkningar och möten med hyresrättsföreningen. Med en paraplydrink i handen hade det känts som semester… med tentor.

Detta är vardagen för studenterna på Uconn. Cirka 75 procent av studenterna bor i välreglerade korridorer på området och äter färdiglagad mat i bamba. Flertalet kommer från de rika delstaterna Connecticut och Massachusetts vilket gör att de har nära hem till sina familjer. Många börjar dessutom universitetet direkt efter att ha gått ut high school och flyttar alltså direkt hemifrån in till universitetets skyddade korridorer. Det är som ett fyra år långt kollo. Det erbjuds alla möjliga typer av fritidsaktiviteter, mer eller mindre designade för att hålla studenterna borta från alkohol och andra droger.

Under ett samtal med en 22-årig amerikansk student reagerar jag på att hon refererar till sig själv som ett barn. Ser du dig som barn eller vuxen undrar jag. "Vuxen?", säger hon frågande. "Säg det till min mamma!" Min studentkompis ser sig inte som vuxen förrän hon bor i en egen bostad och arbetar ihop egna pengar.

Den som ger dig uppehälle dikterar också reglerna för vad du gör. Till och med vad du ska studera. En av mina kursare läser till ingenjör för att hans pappa ser en framtid i ingenjörsyrket. "Det är väl okej, då har jag något att falla tillbaka på om min musikkarriär inte går bra", säger han. Att han ens skulle läsa på universitetet var det ingen tvekan om. Det var inte riktigt hans val, menar han.

En universitetsutbildning verkar, för många, vara en naturlig fortsättning på livet. Något man bara gör utan att inte ens vara särskilt intresserad. Det är en konstig kontrast till svenska förhållanden. Jag uppfattar tillgången till universitet som ett stort privilegium. Jag har svårt att komma ihåg att jag träffat studenter i Sverige som läst en hel universitetsutbildning utan att vara intresserade av innehållet. Men vi är kanske vana vid att ta större beslut tidigare i livet och relatera dem till vår framtid. Det är också accepterat att hitta på något annat för att känna efter vad man vill plugga. Här på Uconn verkar det som om föräldrar tar beslut åt sina vuxna barn. Undrar hur många ingenjörsutbildade musiker det finns i det här landet?

Jonathan Schalk