Filipinerna tar vara på nuet

På Filipinerna lever man för stunden och politik är för den övervägande majoriteten något mycket avlägset. Att planera för framtiden är inte något som bekymrar filipinos i onödan, skriver Helena Bengtsson, utbytesstudent i Manila.

För en vecka sedan överröstades luftkonditioneringen i min studio i Makati, Manilas finansdistrikt, av högljudda demonstranter. "I think they want the president to resign" förklarade lobbypersonalen, vänligt men ointresserat. Efter en månad på Filippinerna är jag dock inte förvånad; här lever man för stunden och politik anses av den övervägande majoriteten vara något mycket avlägset.

Att planera för framtiden är inte något som bekymrar filipinos i onödan, inte ens på det personliga planet. Man tar en dag i taget och vill arbeta, utvecklas och tjäna pengar – oavsett om man är MBA-student eller jeepneychaufför. Det råder förvisso visst missnöje mot presidenten, något den politiska demonstrationen vittnar om. Det ryktas om fusk i förra presidentvalet och korrumperade politiker. Men mitt intryck är ändå att folks allmänna intresse för politiska beslut, av förklarliga skäl, är i stort sett obefintligt.

Föroreningar och otillräckliga investeringar i sjukvård och utbildning är problem som många utvecklingsländer tampas med och Filippinerna är inget undantag. En dryg tredjedel av landets knappa 90 miljoner invånare lever under extrema förhållanden långt ifrån Makatis flotta hotell och coola nattklubbar. Endast fem, tio minuter bort med taxi visualiseras detta på ett brutalt och snudd på overkligt sätt. Därför blir det en befriande känsla att se filipinernas ständiga leenden och nyfikna vinkningar. Deras inställning är otroligt inspirerande; trots primitiva förhållanden och icke-existerande infrastruktur är man tacksam och gör det bästa av det man har.

Jag inbillade mig att jag var förberedd på kulturkrockar. Men att det skulle ta ett dygn att förbereda ett case på kursen jag läser just nu hade jag aldrig kunnat drömma om. Nu vet jag att begreppet struktur blir ett minne blott när sju personer från sex nationaliteter ska enas. I framtiden kan dessa erfarenheter dock säkert komma till nytta när… Nej, vänta nu, inte för mycket fokus på framtiden. Ta-vara-på-nuet-mentaliteten är ett måste att ta med när jag reser hem, lika bra att börja öva genast!

Helena Bengtsson