Mycket skratt i mexikanska klassrum

För mexikaner är gränsen mellan privat- och yrkesliv mycket otydlig, något som märks under de mexikanska lektionerna. Ingen räcker upp handen for att få ordet, alla är delaktiga och det har hittills inte gått en lektion utan att hela klassrummet börjat skratta, skriver Ida Fransson, utbytesstudent i Mexico.

För mexikaner är gränsen mellan privat- och yrkesliv mycket otydlig, något som märks under de mexikanska lektionerna. För oss strukturerade svenskar var det lite av en chock att första lektionen se hur mannen i bänken framför vid ljudet av sin Kill Bill-signal helt ogenerat svarade för att meddela sin fru att han skulle bli sen till middagen.

Det finns inte heller någon regel om när man har rast, vilket resulterar i att studenterna ofta kommer och går lite som de vill. Men det mest annorlunda är nog ändå den familjära stämningen som skapas i klassrummet; ingen räcker upp handen for att få ordet, alla är delaktiga och det har hittills inte gått en lektion utan att hela klassrummet börjat skratta. De mexikanska lektionerna är helt enkelt lika spännande som resten av Mexiko.

Mexikaner är ett nyfiket folk, vilket tillsammans med deras ovannämnda öppenhet kring privatlivet gör att nya bekantskaper alltid lyckas chocka mig med helt oväntade frågor. Mina klasskompisar är dessutom ofta väl pålästa om Sverige och vill veta mer om ishotellet, isbaren och städer som Jönköping, eller prata om sina släktingar som besökt Sverige. Det bestående intrycket de har fått är att svenskar är ett jämställt folk, men att det är svårt att komma nära inpå oss. Det är under sådana här diskussioner som det märks att ITAM är ett privat universitet med studenter som har råd att resa runt i världen. Mexikaner i allmänhet har ingen aning om vad Sverige är; även om det finns företag som i Mexiko marknadsför sig som svenska, så är det mer för att särskilja sig som europeiska.

En dag fick vi i uppgift att skriva för- och nackdelar med att ha en kvinnlig president och delades in i par bestående av en utländsk och en mexikansk student. Utgångspunkten för min 19-årige samarbetspartner visade sig vara att kvinnor gärna får jobba om de måste för att försörja sig, men att han skulle se det som ett stort misslyckande att inte kunna försörja sin familj på egen hand. Hans argument handlade uteslutande om personlighetsdrag; en kvinna skulle ha svårt att klara alla olika aspekter av ledarskapet samtidigt, speciellt den emotionella pressen. Hennes fördel skulle vara att hon skulle lyssna bättre på människor, till skillnad från män som anser det vara under deras värdighet att ändra åsikt i frågor. Vid den efterföljande diskussionen visade det sig att många mexikaner i vår ålder fortfarande tycker att kvinnans plats är i hemmet och att universitetsstuderande kvinnor än idag oftare drömmer om att skaffa familj än om att nå sina karriärmål.

Ida Fransson