Lika som körsbär

Det gick ganska snabbt att komma tillrätta i Tokyo. Som svensk känner man sig rätt hemma i anonymiteten och den tillbakadragna livsstilen; en stor distans till andra människor som dock bryts ner snabbt när man delat ett par öl och lärt känna varandra.


Körsbärsblommorna kom tidigt i år. Marknadsföringsapparaten hade som tur var dragit igång en månad i förväg för att se till att alla bunkrat upp med tillräckliga mängder rosévin för sakuraperioden. Tokyoborna var alltså väl förberedda för hanami, de årliga dryckesfesterna under körsbärsblommorna. På sätt och vis påminner det om valborgsfirandet; svala vårnätter i parkerna som ofta slutar i fylla.

Den obligatoriska isbrytarfrågan vid nya möten med japaner var ”Vad tycker du är konstigt i Japan?” och mitt svar var att det konstiga är att det inte är konstigare. När man bott i Tokyo ett tag och skrapat bort det första lagret med de mest uppenbara skillnaderna hittar man rätt många likheter.

Om vi i Sverige tycker att det är obehagligt att prata med en okänd människa på tunnelbanan, så är det inget emot japanernas rädsla för främmande kontakt. Tystnaden i en tunnelbanevagn i rusningstid är slående. Hellre maila med mobilen, spela psp eller låtsas sova än att möta någon annans blick.

Den svenska lagomheten och jantelagen har även den hittat sin överman i Japan. Försök ge en Japan en komplimang och du får en förlägen ström av negationer emot dig. Skräcken att vara den som inte följer med strömmen och passar in i gruppen finns också där. Med tiden lär man sig därför att ”maybe” betyder nej och att det till synes mer positiva ”maybe yes” också betyder nej.

Konstigt nog gick det alltså ganska snabbt att komma tillrätta i Tokyo. Som svensk känner man sig rätt hemma i anonymiteten och den tillbakadragna livsstilen; en stor distans till andra människor som dock bryts ner snabbt när man delat ett par öl och lärt känna varandra.
Självklart kan jag också berätta om sådant som var hysteriskt annorlunda. Jag har blivit intryckt i rusningstrafiksfulla tunnelbanetåg, ätit friterat kycklingbrosk till sakén och funderat över vem som egentligen köper all mangaporr. Tokyo är så fruktansvärt stort att man inte ser var staden slutar ens från toppen av skyskraporna, så självklart finns det utrymme för fler excesser än i den mikroskopiska prick på kartan som är Stockholm.

Tillbaka i Sverige känns min tid i Japan lite som en dröm, eller en saga. Tiden gick så fort och jag har upplevt så fantastiskt mycket. Som alla bra sagor bör även denna avslutas med en klyschig lärdom: Underskatta inte kulturella skillnader, men se hellre till likheterna. Att vara lyhörd och ge och ta är inte bara ett lyckat recept för att lyckas med kärlek, det gäller även för grupparbeten och affärer.

Hannah Gustafsson

Svenska med smak för Singapore

Singapore sjuder av liv. Arbets- och karriärmöjligheterna är goda, de multinationella företagen många. Min dröm är därför att återvända och uppleva Singapore som yrkesverksam, skriver Yonna Henriksson, som nyligen avslutat sin utbytestermin i Singapore.

Att bo och ta del av Singapore och Sydostasien har länge varit en dröm och en av mina av ambitioner. Som utbytesstudent här har mina ambitioner och drömmar dock bara blivit fler.

För mig är Singapore lite av ett förlovat land. Jag har fått en inblick i arbetslivet här och upptäckt att det är ett land i full utveckling med många möjligheter. De flesta multinationella företag är etablerade i Singapore vilket gör att arbets- och karriärmöjligheterna är goda. Människor jag har träffat har fått mig intresserad av att bo och arbeta i Singapore, att leva här.

Likaså är Singaporianerna nyfikna på ett liv ”over seas”. De har också ambitioner och drömmar om att studera eller arbeta i ett annat land. Det känns underligt att deras drömmar är min vardag hemma. När de berättar om sina visioner blir jag rädd att verkligheten ska göra dem besvikna. Å andra sidan är jag inte besviken på deras vardag som är min dröm. Men har vi då samma möjligheter? Tveksamt.

Under min tid som utbytesstudent har jag förstått att det är ett privilegium att vara svensk, åtminstone i min generation. Privilegiet att ha råd att resa och inte hindras av ett traditionellt och mer konservativt tankesätt är inte alla förunnat. Vi svenskar är väldigt vana vid tanken på att åka utomlands. Singaporianska familjer har ett starkare inflytande på individen än vad svenska familjer har. Under min intervju för ett internship här sa intervjuaren att jag givetvis skulle få tid att prata med mina föräldrar. Själv hade jag inte en tanke på att fråga dem om lov att stanna i Singapore, de skulle heller inte förbjuda mig.

För studenterna på NTU finns möjligheten att åka på utbyte till exempelvis Europa, USA, Sydamerika eller Australien. Men när studenterna tagit sin examen håller man dem inom landet för att inte mista den expertis som samhället investerat i. Internationella studenter som gör sin utbildning i Singapore måste efter examen stanna och arbeta för ett singaporianskt företag, ibland så länge som sex år.

Min dröm är att komma tillbaka och uppleva Singapore som yrkesverksam. Jag hoppas att singaporianen med sin dröm om Sverige inte blir besviken på svensk vardag utan kan se det underbara med Sverige som jag själv stirrat mig blind på. Vi svenskar kan behöva påminnas om detta, men samtidigt se nackdelarna och bli bättre. På samma sätt kan jag som utbytesstudent också bidra med något till Singapore.

Sista lektionen är avslutad och av min utbytestermin i Singapore återstår endast tre veckor av final exams. Även här på andra sidan jordklotet kan man känna ”Den blomstertid nu kommer” hänga i luften. Det innebär inte bara att terminen är slut, utan också min Singaporian dream - för den här gången. Det är dags att åka tillbaka vardagen i Sverige, som kanske är någon annans dröm.

Yonna Henriksson

Never judge a book by its cover

"Never judge a book by its cover..." I think it’s safe to say many of us are taught this invaluable lesson from a very young age, and as you grow up you begin to understand that first impressions may mask what actually lies beneath.

While I was still in Vancouver, before moving to Sweden, as I announced to a good Swedish friend of mine my decision to do a year abroad in Uppsala, of all his advice one stood out to me: “Contrary to popular belief, Swedes are not cold Makele, their just a little shy at first… give them time.” So when I arrived, energetic and ready to settle in what was to be my new home, I came with the mentality that I would have to be prepared to really be patient in terms of forming friendships with Swedes, and not mistake their shyness for exclusiveness or the sorts. So I was pleasantly surprised when I arrived and discovered this was not to be the case…

Perhaps it is because Uppsala is such a student town, or perhaps it is the concept of the “nation,” a group of students all belonging to one “student house” in which you attend dinner parties, can play sports with, and get engaged in all sorts of activities. So from the very beginning, it was really easy to interact with Swedes, and each night that we would go out to these nations, you’d see many international students talking freely with Swedes about everything, life back home, the differences in how we party, and there was always a definite curiosity coming from both sides.
Since having arrived here in August, I’ve realized my Swedish friend in Canada did have a point; the Swedes that I have met have tended to be a little shy to begin with. But is has never been long-term. For instance when I joined a football team it really brought this to the surface, as all the girls were a friendly yet a little shy to begin with, but shortly after we were all playing the game laughing, joking around, and week in and out having a good time.

So although I’m grateful that my friend did share with me his friendly advice, I don’t think anyone who’s come here hasn’t caught on with the fact that while you will meet Swedes who tend to be a little quieter or lean on the shy side, it is only a matter of time before they warm up to you. Especially if you are open to meeting new people, the diversity of students studying here in Uppsala are a perfect example that reveal our generation’s curiosity about other people’s experiences, ways, and cultures… which can only bode well for our future.

Makele Saidi